Gömda

GÖMDA - en bok av Liza Marklund.

 

Boken handlar om Maria Eriksson och hennes liv. Hur hon träffar mannen med de mörka ögonen, blir förälskad i honom och hur de känslorna förvandlas mer och mer till en ren skräck. Hon håller sig stark för sin dotters skull, träffar en annan man som hon gifter sig och får en son med. Då får hela denna familj vara med om hot, våld och tvingas fly för säkerheten...

Gömma sig.

 

 

Maria blev som sagt oerhört förälskad i denna mörka man, de förlovar sig och hon föder deras dotter Emma. Men under tiden bryter han ner Marias självförtroende, hotar och misshandlar henne. Det värsta, enligt min åsikt, (även om Maria får stå ut långt mer än vad som är begripligt) är att lilla Emma får vara med om så mycket fruktansvärda saker. Saker som barn, i min mening, inte ska utsättas för.

 

I denna berättelse fick jag åka på en riktig ”känslobergochdalbana”. Boken är byggd på en sann historia, författarinnan fick ändra mycket på den för att inte avslöja källan som ligger till grund för innehållet.

Att inte bara veta utan istället bli påmind om att det verkligen finns de som får vara med om ett liknande helvete, skär i mitt hjärta.

Denna bok skrevs inte bara som mycket bra litteratur, utan säkerligen även för att hjälpa andra kvinnor i liknande situationer.

Gömda är väldigt bra skriven, enligt mitt tycke. En bra berättelse som är skriven i jag- och berättarform, lättläst text och med mycket bra beskrivning av känslorna, miljön och annat. Jag hade väldigt lätt för att leva mig in i boken och se personerna framför mig, vilka egenskaper de hade och vad som drev dem.

Jag fick så oerhört starka känslor när jag läste boken. Ilska, sorg, glädje och även hatkänslor har bubblat upp hos mig under tiden som jag har suttit med boken i näven. Men även hopp och att det finns vägar att ta, fast att de inte alltid är de lättaste.

Det jag reagerar så stark mot är förnedringen, psykisk nedbrytning och våldet mot Maria men allra värst mot barnet Emma i boken. Jag har plockat ut ett stycke ur boken, då jag första gången kände riktigt ilska och hat mot mannen. Det dröjde inte länge innan jag kände de starka känslorna igen.

 

Detta var under tiden då Maria väntade sitt barn med mannen som har de mörka ögonen. Hela tiden utsattes hon för psykiskt våld och nu även fysiskt.

 

 

”Jag anade mer än såg knytnäven som klöv luften, kände bara den fruktansvärda kraften som landade på vänstersidan av min haka. Mitt huvud flög bakåt och slog i badrumsdörren med en väldig kraft. Någonting krasade. Jag kände att jag gled neråt. Då kom nästa knytnäve. Jag såg den komma, och jag försökte sätta händerna för.
- Neej, skrek jag, men jag kunde inte hålla emot.
Slaget träffade mig rätt i magen. Jag tappade luften totalt, vek mig dubbel.

Babyn! Tänkte jag. Allt blev svart.”


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0