Hemma igen.
Pappa har kommit hem igen
Han säger att han mår bättre och läkarna har tagit massor av prover. det var väl ett prov som var avgörande om han skulle bli hemskickad eller inte och det hade sett bra ut.
Men de skickar hem honom med några ord som:
-Ja, det kommer hända igen. Men om det händer om 5 veckor eller inom 5 år, kan jag ju inte säga. Du får ju ringa 112, så att du får komma in med ambulansen om det händer igen...
Okej???!!!
En redan stressad person som precis haft problem med hjärtat, ska behöva gå runt och tänka på detta? Hade det inte varit bättre och sagt typ OM det händer igen så måste du ju åka in..!
Med dom orden känns det ju inte som om man behöver gå och vänta på att det ska hända iallafall. Men samtidigt förstår man ju att det finns chans att det kan hända.
Med de orden som läkaren använde så känns det ju som man ska åka hem och vänta på nästa gång. Och vad händer då?? Jo, inre stress... det som förmodligen satte igång det hela. Eftersom det har hänt negativa saker runt min pappa rätt mycket detta året. Inte för just honom utan närstående, och detta går han ju och grubblar på.
Jag hoppas att de runt honom (och han själv) förstår att han måste ta det lugnt nu.
Jag vill ha kvar min pappa!!!!
Han säger att han mår bättre och läkarna har tagit massor av prover. det var väl ett prov som var avgörande om han skulle bli hemskickad eller inte och det hade sett bra ut.
Men de skickar hem honom med några ord som:
-Ja, det kommer hända igen. Men om det händer om 5 veckor eller inom 5 år, kan jag ju inte säga. Du får ju ringa 112, så att du får komma in med ambulansen om det händer igen...
Okej???!!!
En redan stressad person som precis haft problem med hjärtat, ska behöva gå runt och tänka på detta? Hade det inte varit bättre och sagt typ OM det händer igen så måste du ju åka in..!
Med dom orden känns det ju inte som om man behöver gå och vänta på att det ska hända iallafall. Men samtidigt förstår man ju att det finns chans att det kan hända.
Med de orden som läkaren använde så känns det ju som man ska åka hem och vänta på nästa gång. Och vad händer då?? Jo, inre stress... det som förmodligen satte igång det hela. Eftersom det har hänt negativa saker runt min pappa rätt mycket detta året. Inte för just honom utan närstående, och detta går han ju och grubblar på.
Jag hoppas att de runt honom (och han själv) förstår att han måste ta det lugnt nu.
Jag vill ha kvar min pappa!!!!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
...
Ibland undrar man om det aldrig är nog med dåliga saker!!!!
2010 är ett helvetes år!!!
Lilleman togs ifrån oss... vår älskade lilla kärleksbebis som inte fick vandra på denna jord, ett kejsarsnitt med smärta och sog att hantera,
jag fick inte komma tillbaka till mitt jobb efter mammaledigheten efter M och fick därför kontakta facket, 6 månader utan inkomst på grund av det, det ska upp i rätten och förhör mellan partena väntas, KAN ta upp till ett år innan allt är löst. Och massor av annat som har gått i motvind...
... Och nu min lilla pappsen... hjätflimmer...tryck över bröstet. Han fick åka ambulans in till akuten och är nu inlagd på sjukhuset. Min älskade lilla pappa!!!!♥♥♥
Han är trött men säger att det är ingen fara, jag mår bra, jag kommer nog hem snart. Min pappa har alltid varit sådan, vill inte oroa mig. Men pappa, det är hjärtat... inget som man INTE ska orora sig för. Jag vill ju ha dig här hos mig, jag vill att du ska vara här på M:s 10års dag - M:s 20års dag och helst hans 30års dag med :)
Vet att han försöker vara så positiv som möjligt (jag är ju likadan-vad det än är som händer...det är ju lättare att vara glad och det ska väl vara bra att vara det med, man vill inte få andra oroliga, jag mår ok... jag lovar! :( ..inte alltid så sant )
Nu förstår jag hur han kände det, när han visste vilken sorg jag bar på. Man är orolig fast att den andre säger att man är ok. Man vet att det egentligen inte är så, men samtidigt skönt att höra det.
Men jag ÄR orolig... Vill inte tänka tanken att mista min pappa! Min pappa som har tagit hand om mig sedan jag inte var året fyllt. Den enda föräldern som har funnits i närheten i min uppväxt. Min pappsen♥
Men det ordnar sig... de kommer att ge medicin... han kommer hem med nya krafter och låter dom växa... snart är det bara ett minne blott... men ett minne som påminner om att han måste ta det lugnt. Japp, så kommer det att vara!!!
2010 är ett helvetes år!!!
Lilleman togs ifrån oss... vår älskade lilla kärleksbebis som inte fick vandra på denna jord, ett kejsarsnitt med smärta och sog att hantera,
jag fick inte komma tillbaka till mitt jobb efter mammaledigheten efter M och fick därför kontakta facket, 6 månader utan inkomst på grund av det, det ska upp i rätten och förhör mellan partena väntas, KAN ta upp till ett år innan allt är löst. Och massor av annat som har gått i motvind...
... Och nu min lilla pappsen... hjätflimmer...tryck över bröstet. Han fick åka ambulans in till akuten och är nu inlagd på sjukhuset. Min älskade lilla pappa!!!!♥♥♥
Han är trött men säger att det är ingen fara, jag mår bra, jag kommer nog hem snart. Min pappa har alltid varit sådan, vill inte oroa mig. Men pappa, det är hjärtat... inget som man INTE ska orora sig för. Jag vill ju ha dig här hos mig, jag vill att du ska vara här på M:s 10års dag - M:s 20års dag och helst hans 30års dag med :)
Vet att han försöker vara så positiv som möjligt (jag är ju likadan-vad det än är som händer...det är ju lättare att vara glad och det ska väl vara bra att vara det med, man vill inte få andra oroliga, jag mår ok... jag lovar! :( ..inte alltid så sant )
Nu förstår jag hur han kände det, när han visste vilken sorg jag bar på. Man är orolig fast att den andre säger att man är ok. Man vet att det egentligen inte är så, men samtidigt skönt att höra det.
Men jag ÄR orolig... Vill inte tänka tanken att mista min pappa! Min pappa som har tagit hand om mig sedan jag inte var året fyllt. Den enda föräldern som har funnits i närheten i min uppväxt. Min pappsen♥
Men det ordnar sig... de kommer att ge medicin... han kommer hem med nya krafter och låter dom växa... snart är det bara ett minne blott... men ett minne som påminner om att han måste ta det lugnt. Japp, så kommer det att vara!!!
Fullt upp var det här ;)
- Mamma - umgås med älskade familjen
- Går i skolan - iväg typ hela dagen
- Förkyld - just nu
- Trött - varje kväll
- Panik - över allt som jag tycker att jag inte hinner med
- Glad - många av dagarna är M redan hemma från dagis och maten planeras eller är framme på bordet när jag kommer hem från skolan av H. Att få komma hem till dom och vara saknad :)
- Vill så gärna - hinna skriva i min blogg lite mer. Tycker om att få skriva av mig lite här... och det klias i mina fingrar när jag inte hinner skriva... Men många gånger klias det Mer i ögonen ( den där jäkla John Blund som är i farten) hihihihihi ;)
Ja, det var ett tag sedan man satt vid skolbänken... men än så länge har jag inte tröttnat ;) Ser fram emot våra arbeten. Måste bara vänja mig vid att ha på mina glasögon så jag inte blir seg och trött i ögon och huvud... de ligger mest i väskan.
Känner ju mig som en tant i dom ;) men de e väl bara att inse sanningen hahahahah Har dock haft my glases i 5 år... använt dom 10 -15 ggr kanske??? Måste ändra på det... tant eller ej ;)
