Ledsen, sorgsen, arg... Tomhet!

Folke Lilleman Bengtsson 2010.05.23

Idag är det den 23 juni, exakt 1 månad sedan Lilleman hade sin födsel och dödsdag, Idag har vi begravt hans aska.

Idag är vi ledsna...
Ledsna för att Lilleman har blivit tagna från oss, ledsna att han aldrig fick se sina föräldrar, ledsna för att han inte fick chansen att bråka med sin storebror, ledsna att vi inte fick höra hans skrik, ledsna för att vi inte fick se hans ögon, ledsna att vi inte fick höra hans fotsteg, ledsna för att vi inte kunde vara där för honom...hjälpa honom

... ledsna att vi inte fick ett liv med honom.




Jag är sorgsen och besviken för att några av mina allra närmsta inte har ringt mig för att fråga hur vi mår, någon har inte ens hört av sig på något sätt alls för att beklaga sorgen.
Och jag är sorgsen och besviken för att efter begravningen så har någon... nära (gäller 1 person)... inte ringt en enda gång för att höra hur vi har det. För att vara en så nära person, så tycker jag att man kan ringa till oss istället för att skriva på FB.

Jag är sorgsen och besviken... för att folk verkar tro att vi inte sörjer mer.
Och att vissa verkar tro att man kan gämföra detta med ett missfall... att de inte tar det på "allvar".
Detta är i största fullaste allvar för oss!  det var faktiskt ett färdigutvecklat barn som opererades ut ur mig...
VÅRT barn. Vår Folke Lilleman Bengtsson.

Vi har gått igenom en födsel, en död, en, påklädning av vårt barn, en namngivelse, en stor sorg, en begravning... ett avsked.
Jag skriker inombords... jag brinner... jag gråter... jag sörjer. Alla frågor utan svar!!!

Att nära familj och släkt, inför begravningen... inte kan skriva några rader mer än att: Tyvärr jag kan inte närvara.
Ingen förklaring... och inga fler ord.

Detta gör ont!!! Detta gör mig besviken!!! Att familj och släkt kan var så nonchalanta??!!


(Jag har rätt att vara arg, ledsen och besviken. Det finns inte mycket till ursäkt att ni inte har hört av er på 4 veckor).



Det som har hänt oss är det jobbigaste som kan hända en förälder.... att förlora sitt barn. Vilken ålder barnet än är i.
Hade jag kunnat trolla... så hade jag sett till att ingen någonsin hade behövt gå igenom detta!



Ta hand om varandra! ♥


Kommentarer
Postat av: janet

Hej Sandra



Jag sörjer med dig. Förstår din frustration att inte dina nära kan slå en liten signal till dig. Hur mycket energi kan det ta?



Klart att du sörjer ditt barn!! fattas annat..Han var en liten människa som inte fick upptäcka dagen. Så otroligt sorgligt.



Men Sandra i nöden prövas vännerna och nu är det kanske dags att börja sortera??



Ha det jättebra du och din familj.



Jag tänker ofta på dig och din lilleman. Du var så glad när vi träffades i affären och i nästan stund förbyts allt till sorg?!? Livet är inte rättvist.



Janet

2010-06-23 @ 13:21:36
Postat av: anouk - Gravid

Usch ja jag förstår verkligen din frustration. Och tycker det är synd att du ska behöva känna det också mitt i allting. När egentligen allt du ska få är stöd, råd och trygghet.



Jag är i alla fall glad att ni äntligen fått ta ert sista farväl tillsammans. Jag hoppas att det var lika fint som begravningen och att allting känns så bra det bara kan göra under omständigheterna.



Tänker på er, det vet du. Stora kramar

2010-06-23 @ 13:33:04
URL: http://anouk.blogg.se/
Postat av: Anonym

Finns inga ord och bortförklaringar för hur ens nära kan göra så. Det är nu, som man behöver prata om de som mest. Ni förtjänar de bästa och håller med Janet. Jätte fins blommor. Bara ring om de e något. Jag e där på ett kick. Puss o kram

2010-06-23 @ 16:18:10
URL: http://lisathea.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0