Jobbigt!
Jobbigt, jobbigt, jobbigt, jobbigt, jobbigt, jobbigt, jobbigt, jobbigt, jobbigt...
Börjar gråta hur lätt som helst men stoppar efter ca 5 tårarar... Ögonen är svullna, mitt huvud är tungt, trött och känner mig helt utmattad.
M. vill leka och jag orkar inte... Ska försöka sätta igång en film och hoppas att han vill se den...
Så nu är filmen igång, täcke å kudde och chokladmjölk till M. :)
Blev paus i skrivandet, M's farmor & farfar kom förbi en runda. Känner mig lite bättre nu, fått prata av mig lite, pratat om annat som händer i livet och om hur god mat de hade ätit idag (farfar fyller ju år och de hade ätit ute på restaurang)... :D
Hipp, hipp hurra för farfar Jimmy idag! :)
M blir så glad när han träffar farfar & farmor... och att se M så glad, tar ju väck lite av det onda ...
Imorgon ska jag ringa och beställa tid till min tatuering :)
Nu ska jag bara slappa... Men innan dess får jag nog gå in å natta M igen, hör att han har stigit upp å börjat leka (BUSE ;) hihihi)
Börjar gråta hur lätt som helst men stoppar efter ca 5 tårarar... Ögonen är svullna, mitt huvud är tungt, trött och känner mig helt utmattad.
M. vill leka och jag orkar inte... Ska försöka sätta igång en film och hoppas att han vill se den...
Så nu är filmen igång, täcke å kudde och chokladmjölk till M. :)
Blev paus i skrivandet, M's farmor & farfar kom förbi en runda. Känner mig lite bättre nu, fått prata av mig lite, pratat om annat som händer i livet och om hur god mat de hade ätit idag (farfar fyller ju år och de hade ätit ute på restaurang)... :D
Hipp, hipp hurra för farfar Jimmy idag! :)
M blir så glad när han träffar farfar & farmor... och att se M så glad, tar ju väck lite av det onda ...
Imorgon ska jag ringa och beställa tid till min tatuering :)
Nu ska jag bara slappa... Men innan dess får jag nog gå in å natta M igen, hör att han har stigit upp å börjat leka (BUSE ;) hihihi)
Ett år sedan...
Jag "pratar" ut...
Jag förstår inte det... det har gått ett helt år!
Det känns som om det hände för några månader sedan, samtidigt som det fortfarande känns å overkligt.
Hur tar vi det då? Hur tar jag det?
Jag kan ju egentligen bara prata för mig själv. Så klart är det de värsta som har hänt oss båda... Men alla tar sorg, hanterar sorg och visar sorg på olika sätt. Finns det rätt eller fel sätt? Jag tror inte det.
Ser man på hur jag har hanterat det, så kan jag varken säga att jag har hanterat sorgen på rätt eller fel sätt. Jag pratar om det men har ändå problem med att visa vad jag känner öppet... Även för Lillemans pappa. Det är jobbigt att visa sorgsna känslor, jag känner mig "svag"??? Ibland kommer tårarna ändå framför någon och det känns så jobbigt för mig... jag vill inte att någon ska se... se mig ledsen, utsatt, sårbar...svag??
Jag är den glada, den pratiga, den som stöttar andra... och det är lättare att visa ett leende än tårar. Än idag har jag aldrig gråtit ut ordentligt, även när jag är själv så försöker jag stoppa tårarna.
Jag vet inte varför egentligen... ska jag skylla på någon?? Är det jag som är knäpp? Usch, jag vet inte...
Vid ett tillfälle så kände jag att jag inte orkar längre, jag vill prata med någon... jag behöver någon som lyssnar, som inte känner mig, så att jag kanske vågar gråta... det eller så brister jag itu...!
Jag tog nummret till en psykolog som jag hade, tog mig mod till att ringa, berättade hur jag mådde... samtidigt som jag försökte hålla tillbaka gråtet, skriket, eftersom jag hade några vänner i köket (jag hade smygit iväg för att göra ett samtal).
- Ja, jag förstår att du tycker det är jobbigt... tror du att du behöver boka en tid? Eller har du någon vän du kan prata med? (sa tanten,psykologen i luren).
- Jo, vänner har jag ju. Svarade jag.
Uppdatering...
Jag vill så klart tacka alla mina/våra vänner som har varit underbara och stöttat oss så mycket ni kan.
Det är lycka att ha er runt oss.
Puss & Kram till er!
Jag förstår inte det... det har gått ett helt år!
Det känns som om det hände för några månader sedan, samtidigt som det fortfarande känns å overkligt.
Hur tar vi det då? Hur tar jag det?
Jag kan ju egentligen bara prata för mig själv. Så klart är det de värsta som har hänt oss båda... Men alla tar sorg, hanterar sorg och visar sorg på olika sätt. Finns det rätt eller fel sätt? Jag tror inte det.
Ser man på hur jag har hanterat det, så kan jag varken säga att jag har hanterat sorgen på rätt eller fel sätt. Jag pratar om det men har ändå problem med att visa vad jag känner öppet... Även för Lillemans pappa. Det är jobbigt att visa sorgsna känslor, jag känner mig "svag"??? Ibland kommer tårarna ändå framför någon och det känns så jobbigt för mig... jag vill inte att någon ska se... se mig ledsen, utsatt, sårbar...svag??
Jag är den glada, den pratiga, den som stöttar andra... och det är lättare att visa ett leende än tårar. Än idag har jag aldrig gråtit ut ordentligt, även när jag är själv så försöker jag stoppa tårarna.
Jag vet inte varför egentligen... ska jag skylla på någon?? Är det jag som är knäpp? Usch, jag vet inte...
Vid ett tillfälle så kände jag att jag inte orkar längre, jag vill prata med någon... jag behöver någon som lyssnar, som inte känner mig, så att jag kanske vågar gråta... det eller så brister jag itu...!
Jag tog nummret till en psykolog som jag hade, tog mig mod till att ringa, berättade hur jag mådde... samtidigt som jag försökte hålla tillbaka gråtet, skriket, eftersom jag hade några vänner i köket (jag hade smygit iväg för att göra ett samtal).
- Ja, jag förstår att du tycker det är jobbigt... tror du att du behöver boka en tid? Eller har du någon vän du kan prata med? (sa tanten,psykologen i luren).
- Jo, vänner har jag ju. Svarade jag.
- Tror du att du kan prata med någon av dom?
- Ja, jo... det kan jag ju... men...
- Men då tycker jag att du kan försöka prata med någon av dina vänner, så får du höra av dig om du behöver boka en tid här.
- Ja, jo... det kan jag ju... men...
- Men då tycker jag att du kan försöka prata med någon av dina vänner, så får du höra av dig om du behöver boka en tid här.
Ungefär så gick mitt samtal till, när jag skulle boka tid till psykologen. När jag väl tog mig mod till att försöka få ut alla mina känslor så...
Ja, jag kan ju säga att efter det har jag inte försökt igen.
Jag pratar väl en hel del om Lilleman, men när jag känner att tårarna är på väg, så byter jag samtalsämne direkt.
Under den här tiden som jag har skrivit detta, så har jag nog börjat gråta 4- 5 ggr men satt stopp för det igen... det är liksom en vana nu... Jag kan inte släppa ut det helt...
Ovanpå detta har jag en i familjen som jag har sagt upp bekantskapen med... en av orsakerna är att hon inte ringde en enda gång efter Lillemans begravning för att kolla hur det var med mig, M eller H.
Hon hade massor av olika bortförklaringar som att hon inte hade pengar på mobilen, inga bensinpengar m.m. Det konstiga är att hon ringde min syster, sitt jobb m.fl. På hennes FB status stod det vid ett tillfälle att hon bara hade pengar till de viktiga samtalen. Hon vet själv... därför skriver jag det här. Och jag vill prata av mig..!
Jag vet inte hur man lyckas vända detta, till något som jag skulle ha gjort fel? Men tydligen så är jag väldigt elak som tycker att hon har handlat fel, då jag fick utskällning av min ena syster, att hur jag kunde säga att "familjen" är så hemsk. Det knasiga är att jag har inte sagt något osanning, elakt eller något annat om någon i min familj. Detta som jag berättar här är om min ***** och hon vet själv vad som har hänt. Att som vuxen människa göra sådana saker (eller inte göra), är något som jag inte kan förstå.
När Lilleman dog eller när vi hade haft begravning, var det ingen av mina släktingar från mammas sida, (utom minsta systern Jaana), som ringde och beklagade sorgen till oss. Vi fick nått meddelande på FB... thats it!
Förlåt mig om jag tycker det är för djävligt..!
Nu har det gått ett år... och nu inför eller på "årsdagen" är det inte någon från mammas sida som har hört av sig...
Därför skriver jag ofta på FB (och här) hur mycket H's familj betyder för mig...oss. Likaså pappa & hans sambo Lena. De har alltid funnits där och stöttat oss. Jag vet att det är tufft för dom med, att förlora ett barnbarn.
Nu ska jag lägga mig, jag ska upp om 4 timmar och lämna M på dagis. Senare ska jag ner till Lilleman och bara sitta där läääänge...
Ja, jag kan ju säga att efter det har jag inte försökt igen.
Jag pratar väl en hel del om Lilleman, men när jag känner att tårarna är på väg, så byter jag samtalsämne direkt.
Under den här tiden som jag har skrivit detta, så har jag nog börjat gråta 4- 5 ggr men satt stopp för det igen... det är liksom en vana nu... Jag kan inte släppa ut det helt...
Ovanpå detta har jag en i familjen som jag har sagt upp bekantskapen med... en av orsakerna är att hon inte ringde en enda gång efter Lillemans begravning för att kolla hur det var med mig, M eller H.
Hon hade massor av olika bortförklaringar som att hon inte hade pengar på mobilen, inga bensinpengar m.m. Det konstiga är att hon ringde min syster, sitt jobb m.fl. På hennes FB status stod det vid ett tillfälle att hon bara hade pengar till de viktiga samtalen. Hon vet själv... därför skriver jag det här. Och jag vill prata av mig..!
Jag vet inte hur man lyckas vända detta, till något som jag skulle ha gjort fel? Men tydligen så är jag väldigt elak som tycker att hon har handlat fel, då jag fick utskällning av min ena syster, att hur jag kunde säga att "familjen" är så hemsk. Det knasiga är att jag har inte sagt något osanning, elakt eller något annat om någon i min familj. Detta som jag berättar här är om min ***** och hon vet själv vad som har hänt. Att som vuxen människa göra sådana saker (eller inte göra), är något som jag inte kan förstå.
När Lilleman dog eller när vi hade haft begravning, var det ingen av mina släktingar från mammas sida, (utom minsta systern Jaana), som ringde och beklagade sorgen till oss. Vi fick nått meddelande på FB... thats it!
Förlåt mig om jag tycker det är för djävligt..!
Nu har det gått ett år... och nu inför eller på "årsdagen" är det inte någon från mammas sida som har hört av sig...
Därför skriver jag ofta på FB (och här) hur mycket H's familj betyder för mig...oss. Likaså pappa & hans sambo Lena. De har alltid funnits där och stöttat oss. Jag vet att det är tufft för dom med, att förlora ett barnbarn.
Nu ska jag lägga mig, jag ska upp om 4 timmar och lämna M på dagis. Senare ska jag ner till Lilleman och bara sitta där läääänge...
Uppdatering...
Jag vill så klart tacka alla mina/våra vänner som har varit underbara och stöttat oss så mycket ni kan.
Det är lycka att ha er runt oss.
Puss & Kram till er!
så har Helgen varit...
Trots omständigheterna så har helgen varit bra.
Jag ville absolut inte sitta hemma denna helgen, så det har vi inte gjort. Är så himla glad för att vi har haft fint väder, så att detta har varit möjligt :) Jag har fokuserat på att M ska ha så kul som möjligt och att jag ska kunna koppla av lite, njute av M's skratt och försöka slippa grubbla så mycket.
I fredags så drog vi ner till ankdammen i någta timmar, där vi träffade lite vänner, fikade & matade änderna. När vi kom hem så målade jag ju byrån och speglen ute i solen :)
Igår så drog vi till lekparken med Lisa, Melker & Christoffer :)
Och idag så drar vi till svärföräldrarna för att fira farfar :)
Det blir säkert ett litet bildcollage här senare ;)
Ha en riktigt bra dag i solen idag! :D
Jag ville absolut inte sitta hemma denna helgen, så det har vi inte gjort. Är så himla glad för att vi har haft fint väder, så att detta har varit möjligt :) Jag har fokuserat på att M ska ha så kul som möjligt och att jag ska kunna koppla av lite, njute av M's skratt och försöka slippa grubbla så mycket.
I fredags så drog vi ner till ankdammen i någta timmar, där vi träffade lite vänner, fikade & matade änderna. När vi kom hem så målade jag ju byrån och speglen ute i solen :)
Igår så drog vi till lekparken med Lisa, Melker & Christoffer :)
Och idag så drar vi till svärföräldrarna för att fira farfar :)
Det blir säkert ett litet bildcollage här senare ;)
Ha en riktigt bra dag i solen idag! :D
Glad men sorgsen...
Idag är det blandade känslor... solen skiner, vi leker, M skrattar, jag skrattar.
Vi har varit på lekplatsen hela dagen och haft så roligt, vi skrattar, jag fotar...vill ha roligt och försöka tänka på annat. Men det går inte... såklart inte..!
Emellanåt bryter det sig igenom hinnan som jag har lagt ovanpå.
Det är Holjemarknad... men också ett år sedan Lillemans hjärta slutade att slå. Holjemarknad, som egentligen ska vara roligt och avslappnande att gå på... titta på allt, äta gott, sätta M på en karusell m.m.
Jag tar mig så långt därifrån som möjligt, för att slippa, för att undgå platsen där allt började, då jag började min hemska väntan på att Lilleman skulle komma ut...bara för att tas ifrån oss...
På måndag är det ett år sedan den dagen då Lilleman fick tas ut med ett kejsarsnitt... bara 4 veckor innan BF. Så denna helgen är lite extra jobbig att ta sig igenom, men jag gör allt jag kan för att M ska ha en underbar helg, att det inte ska synas... att det inte ska kännas så mycket.
Usch vet inte mer vad jag ska skriva än att jag är så jävla ledsen!!!!!!!! men de ska inte synas, ingen får se... allra minst M.
Det händer att folk får se ibland, då tycker jag det är väldigt jobbigt. Nu ska jag torka bort tåren och servera kaffe... Djupt andetag och så fortsätter vi denna dagen på ett så bra sätt som möjligt!
P.S. Tack kära dagbok för att du lyssnar. D.S.
Vi har varit på lekplatsen hela dagen och haft så roligt, vi skrattar, jag fotar...vill ha roligt och försöka tänka på annat. Men det går inte... såklart inte..!
Emellanåt bryter det sig igenom hinnan som jag har lagt ovanpå.
Det är Holjemarknad... men också ett år sedan Lillemans hjärta slutade att slå. Holjemarknad, som egentligen ska vara roligt och avslappnande att gå på... titta på allt, äta gott, sätta M på en karusell m.m.
Jag tar mig så långt därifrån som möjligt, för att slippa, för att undgå platsen där allt började, då jag började min hemska väntan på att Lilleman skulle komma ut...bara för att tas ifrån oss...
På måndag är det ett år sedan den dagen då Lilleman fick tas ut med ett kejsarsnitt... bara 4 veckor innan BF. Så denna helgen är lite extra jobbig att ta sig igenom, men jag gör allt jag kan för att M ska ha en underbar helg, att det inte ska synas... att det inte ska kännas så mycket.
Usch vet inte mer vad jag ska skriva än att jag är så jävla ledsen!!!!!!!! men de ska inte synas, ingen får se... allra minst M.
Det händer att folk får se ibland, då tycker jag det är väldigt jobbigt. Nu ska jag torka bort tåren och servera kaffe... Djupt andetag och så fortsätter vi denna dagen på ett så bra sätt som möjligt!
P.S. Tack kära dagbok för att du lyssnar. D.S.
ERROR::!!
Då har Internet legat nere lite... :(
Men fick tillbaka det idag iallafall och 300kr att ringa för, på hemtelefonen, som plåster på såret.
Igår var klassen och grillade... eller en del av klassen. Vi är uppdelade i 4 små mindre klasser som har olika inriktningar. Vår lilla klass = Profil, begav oss iväg för att grilla. Vi hade jättekul och så mysigt. På vägen hem, så ...ja, jag vet inte vad jag ska säga... men vi flippade ut lite. Hahaha vi hade haft så roligt och var nog lite trötta, att det blev sista energiutsläppet på hemvägen. Det resulterade i att vi sjöng högt med musik i bakgrunden, men överröstade sångaren som spelades, samtidigt som vi filmade. hihihihi jag la upp klippet på youtube, för att ha det sparat. Mycket roligt för oss som sjöng iallafall ;)
Idag har jag varit en runda i skolan, hemma hos H.s farmor och sen mys med familjen. Solen har skint och det har varit en bra dag! :)
Snart "Sommarlov"...
... ja!!... eller nej... eller JA Jo.. JA!!! :)
Ska bli skönt men ändå inte... jag trivs i skolan och kommer att sakna massor av folk! Vissa kommer jag få se igen efter sommaren i skolan, men långt irfån alla :(
Nu ska man jobba... men inget "riktigt jobb", utan sommar jobb. Känns som när man var 16 igen. Risken är att sommarjobbet som jag har tackat ja till, inte blir som jag trott. Jag trivs å så... men det blir inte så många timmar som jag hoppats på.
Vi får se hur de går, jag får väl plocka pantisar om inget annat ;) hihihihihi
Det allra tråkigaste är att inte kunna gå till skolan på nästan 3 månader. :/
Men något ska jag nog slänga ihop i sommar så att vi får träffas :)
Bjuder på några bilder från skoltiden, de 2 senaste veckorna. Enjoy!
Ska bli skönt men ändå inte... jag trivs i skolan och kommer att sakna massor av folk! Vissa kommer jag få se igen efter sommaren i skolan, men långt irfån alla :(
Nu ska man jobba... men inget "riktigt jobb", utan sommar jobb. Känns som när man var 16 igen. Risken är att sommarjobbet som jag har tackat ja till, inte blir som jag trott. Jag trivs å så... men det blir inte så många timmar som jag hoppats på.
Vi får se hur de går, jag får väl plocka pantisar om inget annat ;) hihihihihi
Det allra tråkigaste är att inte kunna gå till skolan på nästan 3 månader. :/
Men något ska jag nog slänga ihop i sommar så att vi får träffas :)
Bjuder på några bilder från skoltiden, de 2 senaste veckorna. Enjoy!
Några timmar för Sandra
Igår hade jag jättetrevligt :)
Att vara mamma ÄR ett "heltidsjobb" 24h/dygn. Sedan jag blev mamma har jag fått ändra mycket i mitt liv (som många andra fått göra) Att ha "ansvar för någon anna på riktigt", stiga upp tidigt varje morgon ÄVEN om det är lördag & söndag ;) Stanna hemma om kvällarna eller anpassa volymen något efter kl åtta, mornarna blir dubbelt så stressiga när man ska fixa till två personer istället för en. Att vila på semestern?? hahahaha
Ni förstår vad jag menar... Att vara mamma för med sig många saker, men den största... är den fantastiska kärlek som man har, för den lilla människan i sitt liv. En kärlek som aldrig försvinner. Varje dag när vi vaknar så blir jag så himla glad över att se lilla M (att han har ett så jäkla bra morgonhumör, hjälper nog till). Han vaknar till 99% av gångerna, med ett leende på läpparna :) Han är det bästa som har hänt mig!
Men så är det fortfarande så att man brhöver ha lite tid för sig själv ibland... För att bara få vara jag, mig, Sandra! Igår var det en sådan kväll. Hahaha det krävs ändå en hel del för att man ska få en sådan kväll.
Att vara mamma ÄR ett "heltidsjobb" 24h/dygn. Sedan jag blev mamma har jag fått ändra mycket i mitt liv (som många andra fått göra) Att ha "ansvar för någon anna på riktigt", stiga upp tidigt varje morgon ÄVEN om det är lördag & söndag ;) Stanna hemma om kvällarna eller anpassa volymen något efter kl åtta, mornarna blir dubbelt så stressiga när man ska fixa till två personer istället för en. Att vila på semestern?? hahahaha
Ni förstår vad jag menar... Att vara mamma för med sig många saker, men den största... är den fantastiska kärlek som man har, för den lilla människan i sitt liv. En kärlek som aldrig försvinner. Varje dag när vi vaknar så blir jag så himla glad över att se lilla M (att han har ett så jäkla bra morgonhumör, hjälper nog till). Han vaknar till 99% av gångerna, med ett leende på läpparna :) Han är det bästa som har hänt mig!
Men så är det fortfarande så att man brhöver ha lite tid för sig själv ibland... För att bara få vara jag, mig, Sandra! Igår var det en sådan kväll. Hahaha det krävs ändå en hel del för att man ska få en sådan kväll.
- Packa väska: Jag
- Packa ner mjölkfri mat: Jag, även om farmor alltid är jäkligt duktig på att fixa mjölkfritt, så vill man inte ta något för givet.
- Någon som passar M: farmor
- Köra å lämna honom: Jag
- Köra och hämta honom: Christoffer, eftersom jag ville något att dricka till maten.
- Avsluta kvällen i lagom tid så att inte M blir för trött.
Jag, Dennis, Josse & Bettzki drog ner till en restaurang i byn igår. De hade afterwork maträtt för 39k som var hotwings med pommes denna gången. Till det blev det en öl för mig :)
Vi satt där i nästan 3 timmar, pratade, fjantade oss & njöt av solen. Jag hade så kul med detta gänget och skrattade så att jag höll på att tappa rösten :D
Denna kvällen kände jag att jag verkligen behövde, att bara få ta det lugnt och inte behöva tänka på att ha koll efter M. Men framförallt så behövdes det en avkoppling från skolan, alla tråkiga saker som har hänt m.m.
Lördag morgon
Den bästa dagen på hela veckan.
Den dagen då vi brukar få sovmorgon till 8-9 tiden, mysa i soffan, inte behöver stressa iväg, ta bilen eller vagnen och hälsa på familj eller vänner, ta dagen som den kommer.
2 av 4 lördagar är H ledig och då blir denna dagen klart favoriten, då vi är tillsammans hela familjen - hela dagen. :)
Den dagen då vi brukar få sovmorgon till 8-9 tiden, mysa i soffan, inte behöver stressa iväg, ta bilen eller vagnen och hälsa på familj eller vänner, ta dagen som den kommer.
2 av 4 lördagar är H ledig och då blir denna dagen klart favoriten, då vi är tillsammans hela familjen - hela dagen. :)
Här myser M och Bobban i soffan, efter frukosten ♥
försenade bilder :)
Från valborg:
I går...
Det började med att vi vaknade upp hos farmor och startade dagen med frukost och mys framför tvn. Efter lite bus och allt nerpackat så begav vi oss hemåt.
Vi fick besök av Angelica och henne ena dotter, strax efter kom Anouk med hennes familj. Barnen satt som flugor på knoddis, klappade henne på kinderna och skulle visa henne saker. När knodden begav sig hemåt, så fortsatte de "stora" barnen att leka. Efter mycket fika och lite tjabb om vad som var mitt och ditt, så satt de och myste tillsammans i M.s säng och tittade på film. :) Sååå söta
Innan Angelica med dotter begav sig hemåt, så hade M fått en ny söt liten tjejkompis. Pussen, var ju hon tvungen att få ;)
Efter det fick vi besök av Dzenana som så sött hade med sig en varsin liten present till mig och M. En söt rosa vårblomma till mig och en fiskbok till M :) Det fick bli fika igen.... sorry Dzenana, kanelbullarna hade tagit slut vid den tidigare fikan ;)
Och på kvällen fick jag och H besök av härliga Dennis,,, Vi smaskade på lite hemmagrillad kyckling & klyftpotatis, sen tittade vi på B.B . En mkt trevlig kväll med min sambo och Dennis, jag skrattade så att jag fick ont i käkarna :D
Jag fick inte mycket gjort i hemmet denna dag, men oj vad trevligt jag hade.
Kram på er alla mina söta goa vänner!
Bjuder på några bilder från första besöken :)
Majbål & grillning.
30 april och idag drar vi till mina svärföräldrar för att grilla och ha trevligt :)
Idag kom Lisa & Christoffer och vi hade en oplanerad liten picknick på bakgården innan M skulle sova.
Lite lunch var ju M tvungen att ha ändå, men nu passade vi ju me på att få i oss lite gott :)
Vi dukade upp all möjligt god mat och tömde nästan allt, av det lilla vi hade kvar i kylen...
Kyckling, rödbetssallad, potatissallad, grönsaker, bröd, saft, grilladkorv, varma kanelbullar och annat gott.
Nu klarar vi oss till kvällsgrillningen ;)
Det ska bli mysigt ikväll, får se om vi beger oss till brasan eller inte. Det bryrs väl lite på hur kalla vindarna blir. Imorgon bjuder jag på lite bilder.
Hoppas ni alla får en riktigt härlig kväll.
Puss & kram på er!
Heeeeeej här är jag..! ;)
Alldeles för länge sedan nu!
Jag vet precis vad jag vill ha... sen vet man inte om det ändras nååågot lite, nu när jag verkligen kan börja titta efter tattueringar på allvar. Hittar jag inte "min" tatuering, så ska jag börja skissa på en egen. =)
Mycket har hänt sedan sist, men jag har varit så trött... Ingen energi och den lilla jag har haft, har gått till skolan och min söta lilla son. Efter det har allt gått motoriskt eller som en zombi ;)
Nu känner jag dock att energin börjar smått komma tillbaka. Kan det vara för att solen har givit oss några underbara dagar? Det är så härligt och uppiggande med denna sol... även om jag bara sover max 4 timmar/natt.
Idag blev jag överraskad av lite härliga människor som ligger mig varmt om hjärtat. Jag fyllde år i måndags och vi skulle bjuda mina svärföräldrar på lite fika, eftersom min sambo har jobbat och hade sin första lediga dag idag.
Istället för bara mina svärföräldrar, så dök det upp ett helt gäng som överaskade mig för att säga grattis till mig.
Med sig hade de ett presentkort till en tatuering!!! WOW!!! ( jag blev så glad och rörd, att jag inte kunde hålla tillbaka ett par tårar som trillade ner längst min kind).
Snyft, vilka goa människor.
Snyft, vilka goa människor.
Jag vet precis vad jag vill ha... sen vet man inte om det ändras nååågot lite, nu när jag verkligen kan börja titta efter tattueringar på allvar. Hittar jag inte "min" tatuering, så ska jag börja skissa på en egen. =)
Några av dessa goa människor var Lisa, Anouk, Kate (som jag känt sedan jag var typ 5 år) Mina goa svärföräldrar och några andra (ni vet vilka ni är) från min sambos sida (dessa människor är så härliga)
Ibland undrar jag om det finns någon annan som har turen att få träffa KÄRLEKEN med en sådan underbar släkt på köpet ;) För det är ni! :)
Åh, jag är så glad idag!
Nu ska jag faktiskt försöka sova... och hålla tummarna på att jag kan sova mer än 4 timmar.
Åh, jag är så glad idag!
Nu ska jag faktiskt försöka sova... och hålla tummarna på att jag kan sova mer än 4 timmar.
KRAM!
Hejsan hoppsan!
Här hemma har vi haft fullt upp!
Kanske inte på det positiva sättet direkt. Vi har varit sjuka, min lilla grabb och jag. De misstänkte lunginflammation på honom och mig kollade de knappt. men vi är båda på bättringsväg iallafall. Det är ögoninflammationen och hostan som inte har gett med sig helt. Min sambo har lyckligtvis klarat sig ifrån allt :)
Igår tillbringade jag kvällen framför körslaget. Jag känner 2 som medverkade och min sambo kände 2 andra från samma grupp. Det är ju kul, vi håller tummarna och skickar några röster. De kom aldrig bland de 3 bästa denna veckan, men de har en ny chans nästa vecka och jag hoppas de har en riktigt bra låt, så att de får hänga med ett tag till.
Kanske inte på det positiva sättet direkt. Vi har varit sjuka, min lilla grabb och jag. De misstänkte lunginflammation på honom och mig kollade de knappt. men vi är båda på bättringsväg iallafall. Det är ögoninflammationen och hostan som inte har gett med sig helt. Min sambo har lyckligtvis klarat sig ifrån allt :)
Igår tillbringade jag kvällen framför körslaget. Jag känner 2 som medverkade och min sambo kände 2 andra från samma grupp. Det är ju kul, vi håller tummarna och skickar några röster. De kom aldrig bland de 3 bästa denna veckan, men de har en ny chans nästa vecka och jag hoppas de har en riktigt bra låt, så att de får hänga med ett tag till.
Önskar er Lycka Till!!! :)
En av tjejerna hittar du här : http://norrlandsbling.blogg.se/
Host host host!!!!
Lilla killen och jag snorar & hostar i kapp...
...ovanpå detta har vi även fått ögoninflammation och stackars liten har även fått hög feber. Jag som har så mycket att göra, känns som om jag inte har tid till att vara orklös, sjuk och snorig. Men om man nu ska se något positivt i det hela, så är det att det blir mycket mys och tröstande mellan mig och min gullunge. Jag pussar honom och han pussar på mig :)
Han e så go när han klappar mig på kinden eller säger: mamma, och gör värsta pussmunnen. Pappis försöker passa upp oss båda lite då och då, med att hämta dricka och annat, när vi sitter i soffan och tycker synd om oss ;)
Kärlek med stort K! ♥♥♥
Vår, sol .... och ikväll...
... blir det faktiskt lite vin (läs inte) & någon captain Morgan. SYNDA!!! hihihihi ;)
Det är inte så ofta jag får chansen att festa lite, så ikväll blir det lite alkohol i denna kropp! ;)
Det är inte så ofta jag får chansen att festa lite, så ikväll blir det lite alkohol i denna kropp! ;)
Vi bestämde denna kväll, innan jag började med LCHF. Så jag kommer att unna mig detta... så tar vi nya tag imorgon ;)
Nu ska vi packa Maltes väska, sen ska han hem till fammo & faffa.
Solen skiner idag!! och i onsdags hittade jag dessa ute =)
Nu ska vi packa Maltes väska, sen ska han hem till fammo & faffa.
Kan tänka mig att det står en hel del bus och kel på schemat =)
Älsklingen...
... är hemma idag. Så skönt med sällskap efter 19,30 ;)
Idag har vi lagat mat, varit på husvisning och busat med vår son. Härligt!!!
Nu ska vi nana... tillsammans!!! :S
♥♥♥
♥♥♥
♥♥♥
♥♥♥ Man vet att man älskar sin son...
...när man kryper omkring på alla fyra, ylar och andra knasiga saker, som man aldrig hade gjort annars!!!
(nykter iallafall ;) hihihii)
Men M. har iallfall kul med sin mamma och det är väl de som är viktigast??? Fast jag har faktiskt me rätt kul ;). Hahahahaha... MEN tur att ingen ser mig ;)
Roligt :)
Ja Roligt.... det hade verkligen vår son :)
Vi åkte dit med Emelie & René och och Emelies små kusiner. M älskade att få springa runt och klättre, upptäcka, åka rutchkana och mycket annat.
Vi åkte dit med Emelie & René och och Emelies små kusiner. M älskade att få springa runt och klättre, upptäcka, åka rutchkana och mycket annat.
Lekdags!
Utflykt på schemat idag!
Idag beger vi oss till ett lekland i närheten, hela familjen med ett par vänner. Det blir första gången där faktiskt, för oss föräldrar... M har varit där innan :)
Och ikväll kommer svärföräldrarna hem, som har spenderat 2 veckor i Thailand! Gottegrisar ;)
Jag tar givetvis med mig kameran så att jag kan bjuda på några bilder sen.
Jag tar givetvis med mig kameran så att jag kan bjuda på några bilder sen.
Kram så länge!
Hej!
Någon som saknat mig???!! ;)
Jag har inte skrivit i bloggen på rätt några dagar nu. Jag har varit trött, haft fullt upp, njutit av familjen, hängt på FB... ja, allt utom att sitta å skriva till bloggen ;)
Förra veckan jobbade H dagtid och det har han aldrig gjort sedan vi träffades! Han var på utbildning och skulle vara hemma senast halv sex på kvällarna... Dock blev det att han sov över där 2 ggr, då det redan var bokat rum till honom. Detta gjorde han ju för att kunna umgås lite med de andra som var på utbildningen.
Tyvärr blev det ju då att vi inte träffades alls nästan... Och det var jäkligt tråååååkigt!!! Då märkte iallafall jag hur underbart det är att ha honom hemma :)
Helgen som kom, var supertrevlig. På lördagen hade vi familjen Hansson över på en bit enkel mat och lite kortspel... behöver inte säga så mycket mer, vi har alltid trevligt i deras sällskap :) Söndag så tog vi det verkligen luuuugnt, jag och mina pojkar satt i soffan med täcke och film fram till halv två, på eftermiddagen!
Måndag: Alla ♥ dag! Skulle bli ett bra dygn... men blev kaos, iallafall nattetid.
På kvällen var det 2 trötta som satte sig i soffan och myste för att sen somna gott. Men vid tolv så vaknade jag till av att H höll i lilla M och M hade svårt för att andas. Han hostade och kippade efter andan... H ringde 112 medan jag försökte lugna M, så att han kanske skulle få lättare att andas. Som tur var, så fungerade det. Vi fick beskedet att åka in till akuten med honom, så det gjorde vi (jag tyckte i och för sig att det var konstigt att de inte skickade en ambulans direkt när de fick reda på att ett barn knapt fick in ...eller ut någon luft).
På vägen in så lättade det i allafall... Det var tydligen kylan som gjorde det.
Så för att göra en lång historia, lite mindre... Så kom vi därifrån och M var sitt vanliga, roliga, pigga jag igen. Men vi fick aldrig reda på vad det var, men det nämndes något om krupp i förbifarten och det är vad jag tor de är. Nu får han Molipect innan han går och lägger sig om kvällarna.
Min lilla älskling!!!♥♥♥
